Reviews

  • Gefle Dagblad (SWE)
  • Ekon av det förflutna i bullrig pubmiljö

    Gefle Dagblad - 2009-03-09

    Nästa vecka släpper ett av Gävles så kallade superband sin debutskiva. Det är så klart The 80/20 Rule, med medlemmar från bland annat Gadget och Red Cell, som firar släppet av Northeast. CC-Puben är fullsmockad redan då förbandet Mother and Sun slår på förstärkarna för uppvärmning.

    Ljudbilden är tyvärr inte den bästa, det är trots allt en pub och inte någon fullfjädrad musiklokal. Med drivande riff som hämtade från valfri Hawkwind-låt och rytmer lika intensiva som MC5s känns uppsalaiternas musik som utskuren från Amerikas tidiga 1970-tal.

    Det är som bäst när ljudväggen tätnar, basisten pumpar för glatta livet och trumslagen ger samma känsla som krautrockens monotona motorikrytmer. Det är då intensiviteten är som allra högst och när ett distat orgelsolo slängs in förnimms till och med världens kanske bästa rocklåt – The Velvet Undergrounds mästerverk Sister Ray. Bandet har med ett mycket lyckat resultat destillerat den amerikanska garage och psykedeliska rocken till ett mer modernt format. Det är bara synd att det inte ges mer utrymme till kaos och improvisationer när bandet ändå är så tajta i alla lägen.

    Huvudakten i kväll är ett band med väldigt talangfulla musiker. The 80/20 Rule har med otrolig pricksäkerhet satt ihop ett kollage av nittiotalets alternativrockmusik. Det är lika stora portioner Radiohead, Soundgarden och Manic Street Preachers som Smashing Pumpkins i bandets musik. Ekogitarrer och bombastiska trummor blandas med sångaren Jimmys gnällande vibrato i dystra melodilandskap.

    Problemet med allt för många av bandets låtar är att de inte är besjälade nog.

    Det blir en enda gråskala av proffsighet, helheten är i slutändan alldeles för utstuderad. Det är i de mer extrema låtarna som bandet verkligen imponerar. En gladare låt med våldsamma undertoner och lekfull sång eller ett hårt avslutningsnummer med tung bas och avgrundsskrik är exempel på sådana tillfällen. Vad The 80/20 Rule måste fråga sig själva är vilken funktion de vill fylla i musikvärlden, potentialen finns där men det egna uttrycket är alltför blekt.

    Bandet verkar lida av den typiska supergruppssyndrom, det är ett sidoprojekt som fungerar som en hyllning till medlemmarnas musikaliska ungdomshjältar. Förhoppningsvis kommer bandet växa och mogna i sin roll och kanske hitta ett mer engagerat uttryck.

    URL

    Categories